En delikat konst
Att grilla är en delikat konst, den kräver ett sinne för planering, fokusering och inte minst tåliga smaklökar.
Dagen började väldigt lugnt. Större delen av den samlade journalisteliten som bor på förrådet satt och halvsov och spelade mer eller mindre avslappande spel utanför 12an i solens sköna sken. Så även jag, efter att jag o Björne varit och tränat. Ölen kom fram och livet vara bara "aaah". Efter att Björne äntligen städat upp sin lya gick vi till systemet för att inhandla för kvällens ändamål lämpliga drycker.
Efter ganska mycket om och men tänds äntligen de på hemköp inköpta engångsgrillarna och köttet börjar gå från blodrött till delikat brunt. Förutom mina korvar. De gick från brunt till.. svart. Jag kände mig lite lätt billig när alla andra grillade jävla köttbitar med kryddning och marinader och grejjor. Damn you storfräsare. Efter att ha iakttagit en tidigare incident på gräsmattan beslutade vi att ställa grillarna på asfalten istället. Detta fick som resultat att det endast saknades avklippta fingervantar och en blå mössa för att hobo-rastplatsen skulle vara komplett.
Sen åt vi och tittade samt kommenterade ishockeyn. HV vann! En kille på läktaren var tydligen inte helt lycklig över det. Han hade nog en dålig uppväxt alternativt en sticka i tassen, för han såg väldigt arg ut. Stackarn.
Gick upp till Martin sen.. kom ju ganska sent och läget där var.. överförfriskat, minst sagt. Men trevligt. Utgången därefter var väll dock inget att hänga i Aprilträdet. Vi kom inte in på Daltons, ty det var "fullt". Stadshuset såg öde ut med några stackare som dansade i ett rött ljus. Och ajrisch.. näe.
Allt detta resulterade i att jag nu mår riktigt bra och är redo för dagens bravader istället. Och på tal om det är det nu dags för.. Brunch.
Tjingtjing
